Kan jag, kan du!

Så lycklig! I går sprang jag milen, yes du hörde rätt- en mil och det var inte i går. Kände faktiskt riktigt bra! Erkänner att jag inte sprang jätte snabbt, men hey vad gör det, jag klarade en hel mil. Jag har inget speciellt mål med att springa, utan vill springa för att det är skönt att vara ute, jag kan springa när jag vill samt det är bra konditionsträning. Jag började springa i februari och då sprang jag ca. 1 gång/veckan. I dag springer jag ca 2-3 gånger i veckan och oftast har det blivit 7-8 km/gång. Men i går kände jag att jag behövde en utmaning och det fick bli milen. Det var inte så ansträngande som jag trodde att det skulle vara. Konditionen höll, var knappt 'slut' när jag kom i mål - men däremot kände jag mig öm i leder och knän efter löpningen. Antar att det är en vanesak.

Så mitt nya motto " Kan jag, kan du"