Går till min helt fantastiska, hjälpsamma, ödmjuka, omtänksamma och kärleksfulla kille som i går, med en ytterst liten handling, men för mig stor, gjorde min kväll.
Vi är inne och handlar och helt plötsligt ser jag Tomas vid kassan. På något sätt har han missuppfattat mig och tror att vi är färdiga. Jag springer dit och säger "Men nej, vi inte är färdiga. Måste hämta blåbär och hamburgerbröd bl.a." Tomas säger "Ja men spring och hämta...jag börjar packa upp"
Jag börjar småjogga bort till brödet och det visade sig att mitt favvo bröd från Max är slut. Jag påbörjar min färd till blåbären och ser att Tomas nästan har packat färdigt. Jag blir galet stressad, sur, arg - ja, lagom 'hormonig'. Så jag går med tunga och arga steg till kassan, besviken för att jag inte fått min hamburgebröd. Varför tänker du? Jo, klockan är efter 18 och jag hade endast ätit frukost och två pannkakor vid 13-tiden. Så min tanke var att steka hamburgare och därmed mitt behov av hamburgebröd.
Jag går ut från affären med tunga steg, arg, hungrig och ledsen. Varför är det alltid så att killar ska stressa runt i en affär. Ska man storhandla, ja, då får det ta den tid det tar. Annars finns det inte riktigt någon mening med att storhandla? Bara jag som har det 'problemet'?
Vi skiljs åt på parkeringen, då vi kom med varsin bil efter att ha varit på olika aktiviteter under dagen.
Jag gasar i väg med bilen som om jag vore en biltjuv. Väl hemma började jag plocka fram stekpanna m.m. för att påbörja matlagningen, då slår det mig att Tomas har ju maten. Jag väntar och väntar...känns som evigheter. Jag undrar nu "VAD TUSAN HAR HAN TAGIT VÄGEN"? Jag behöver min mat...
5 minuter efter dyker han upp som gubben i lådan, jag lite smått irriterad, och han sträcker fram ett paket blåbär och Max hamburgebröd. Jag smälter av kärlek....
Han har alltså åkt förbi en annan affär på vägen hem för att lösa mitt lilla matproblem.
Det kallar jag kärlek!
Älskar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar