Tiden går alldeles för fort!

Waaaa, vart tar tiden vägen? För några veckor sedan låg han så snällt vi bröstet och åt. Nu vill han ta tag i allt som finns i hans närhet - dra och rycka, rulla runt så fort han får chansen, äter mat som aldrig förr och kan hålla i majskrok och bananen själv när han äter (ja, släpper taget i bland). Och inte nog med det. Jag och Tomas vaknade i natt 03.40 av att vår lille son har rullat över på mage i S Ö M N E N. Hallå???? Vettskrämd, är han inte lite för liten för det? Vad kommer här näst? Hasa...krypa....waaa, hjälp mig, måste tiden gå så fort? ;-)